Högsboleden

Uppdaterad av Andreas Gustafson, 2010-07-09

Anläggning av tyst asfalt och jordvall

Högsboleden är en relativt centralt belägen trafikled i stadsdelen Högsbo i Göteborg. området har många bullerutsatta fastigheter och enligt trafikräkningar från 2002 uppgick antalet fordon per dygn till mellan 19 700 och 24 100, varav 7% var tung trafik.

Figur 1: Flygbild över bebyggelsen vid Högsboleden och de tre studerade områdena utifrån typ av insatt bulleråtgärd. A = beläggning av tyst asfalt; B = beläggning av tyst asfalt + bullervall; C = området utefter Guldmyntsgatan utan direkt bulleråtgärd.

Flygbilden i figur 1 visar den bullerexponerade bebyggelsen som är från 1950- och 1960-talen och utgörs av flebostadshus med tre till fyra våningar. I område A ligger tre bullerutsatta flerbostadshus. En liten lekplats finns vid den mittersta byggnaden och i höjd med denna går en avfartsramp ner till Guldmyntsgatan. Bullernivåerna (dygnsmedelvärde) vid de mest utsatta byggnaderna ligger mellan 66-71 dB.

I område B ligger en huskropp snett längs med Högsboleden. Mellan leden och bostadshuset finns ett lövträdsbeväxt naturområde samt ett öppet parkeringsdäck som ger en obetydlig skärmning av bullret. Ljudnivåerna uppår till ca 66 dB vid gaveln närmast Högsboleden. Husen i område C ligger i huvudsak utmed Guldmyntsgatan som har mindre trafik än Högsboleden. Ljudnivåerna här varierar mellan 58-61 dB.

– Det första förslaget på bullerskyddsåtgärd som lades år 2005 var att sätta upp träskärmar med betongbas på vänster och en bit in på höger sida om Guldmyntsgatan och över bron en glasskärm. Men på grund av otillräckliga ekonomiska resurser beslöts att istället ersätta träskärmarna med beläggning av tyst asfalt som även skulle fortsätta förbi en planerad jordvall i område B, berättar Anita Gidlöf Gunnarsson och Evy Öhrström.

Under oktober 2005 och oktober 2006 gjorde Miljöförvaltningen i Göteborg mätningar för att undersöka hur den tysta asfalten påverkat ljudnivåerna i området. I område A med endast beläggning av tyst asfalt visar mätningarna på en sänkning av ljudnivån med 5 dB. Minskningen fås dock bara vid frekvenser över 200 Hz. Mätningar i område B där det förutom den tysta asfalten även anlades en bullervall, gav att ljudnivån minskat med 6 dB.

För att mäta effekten av åtgärderna på bland annat bullerstörning skickades enkäter ut i september 2005 och 2007.

– Våra resultat blev något oväntade. I område A med endast beläggning av tyst asfalt minskade andelen störda endast obetydligt trots en minskning av ljudnivån med 5 dB (figur 2). Däremot fick vi en kraftig minskning av andelen störda i område B, från 36 till 16% där de insatta åtgärderna var både tyst asfalt och jordvall. I område C där ingen direkt åtgärd utfördes såg vi en liten ökning av andelen störda, berättar Anita Gidlöf Gunnarsson. Hon fortsätter:

Figur 2: Andel störda (%) av buller från vägtrafik före (röda staplar) och efter (grå staplar) olika bullerskyddsåtgärder i bostadsområdet vid Högsboleden (* = statistiskt säkerställd skillnad).

Figur 3: De boendes jämförelse av störning inomhus med öppet fönster efter insatta bullerskyddsåtgärder. De som inte upplever någon skillnad är inte redovisade i figuren.

– Resultaten kan bero på det plötsliga beslutet att byta bulleråtgärd från skärm till tyst asfalt för de boende i område A. Svaren i enkäten visade också att många hade höga förväntningar på att den planerade träskärmen skulle dämpa bullret så mycket att de skulle kunna vistas ute nära bostaden utan att störas av trafiken. Eftersom ljudnivåerna låg på omkring L_Aeq24h 65-66 dB före åtgärderna i område A är det möjligt att bullerminskningen med tyst asfalt blev alltför liten för att upplevas som positiv av de boende och kanske åtgärden därmed blev en besvikelse. Däremot för de boende i område B blev bulleråtgärderna större än vad som var planerat från början, dvs från endast jordvall till både jordvall och tyst asfalt vilket troligtvis upplevdes som mycket positivt.